kondans

Eftersom jag fick sådana kraftiga pinvärkar/värkar redan på söndagen den 18:e blev latensfasen rätt långdragen. Hade ju dessa värkar var 10:e min och det gjorde att jag varken kunde sova natten till söndag eller natten till måndagen. Tyckte det kändes sjukt jobbigt eftersom jag visste att jag skulle vara helt slut när förlossningen skulle dra igång på riktigt. Under dessa verkar låg jag mest i sängen eller satt i soffan. När dem kom så klockade jag dem och använde min TENS apparat. När jag kände att en värk var på g kunde jag inte ens prata utan försökte verkligen andas lugnt, trots att det kändes svårt. 

Måndagen kom och Anton stannade hemma från jobbet eftersom jag hade så ont och jag kände att det närsomhelst skulle kunna bli tätare värkar, redan här var jag helt slut efter natten då jag inte kunnat sova något. På morgonen runt 06.00 ringde jag och rådfrågade en bm på förlossningen, hon tyckte jag skulle vara hemma tills jag inte stod ut mer och fortsätta ta alvedon kontinuerligt. Under dagen så orkade jag med en dusch och fick i mig lite mat. Vid 17.00 på eftermiddagen kom värkarna lite tätare, ca var 6-7:e min så då ringde jag till förlossningen igen. Eftersom jag inte sovit på två nätter så tyckte hon vi skulle komma in på kvällen för en undersökning, starkare smärtlindring och sömntablett att ta med hem. Så, vi åkte iväg till förlossningen (utan packning) vid 19.00 tiden för att kolla läget. Dem kollade med ctg och värkarna kom ca var 7:e min. Hon undersökte även hur mycket jag var öppen vilket var 4cm. Barnmorskan sa att det är i valet och kvalet om jag ska stanna eller försöka vara hemma lite till pga de glesa värkarna, trots att jag öppnat mig en del. Vi bestämde att åka hem och prova med citodon och sömntablett, och om inte det skulle hjälpa skulle vi åka tillbaka och bli inlagda. 

Vi åkte och köpte pizza sen, fick i mig några tuggor mellan värkarna. Tog citodonen och la mig i sängen för att försöka vila. Värkarna kändes precis som förut så citodonen hjälpte inte ett dugg. Vid halv ett på natten hade jag så ont att jag inte ens orkade ringa själv till förlossningen för att förvarna att vi skulle komma, så Anton ringde och vi kunde komma direkt. Nu tog vi med oss all packning för nu tänkte vi inte åka hem något mer 😜 

Väl på förlossningen blev vi tilldelade ett rum, rum 4 om jag inte minns fel. De kopplade upp mig på ctg, fortfarande vad värkarna rätt glesa men intensiva. Vi kom överens om mer smärtlindring och sömntablett för att kunna vara lite utvilad inför själva utdrivningsskedet. Fick då en bricanylspruta i rumpan, morfintablett och en sömntablett. Dessa läkemedel gjorde att jag kunde sova några timmar och typ endast vakna till varje halvtimme av värkar. Drömde mycket konstigt under natten vilket jag tror berodde på sömntabletten. Var helt dåsig. Anton fick snällt sova i en fotölj bredvid mig den natten. 

Vid 08.00 kom dagpersonalen in, det var en barnmorska och en barnmorskestudent. Dem undersökte mig och jag var öppen 4cm och livmoderhalsen var utplånad. Vi bestämde att de skulle ta hål på fosterhinnan för att öka värkarna och då även kunna sätta en elektrod på bebbens huvud för att lättare läsa av hjärtljuden. Vid denna tid hade all min extra smärtlindring jag fått gått ur och jag hade mycket ont igen. Vi pratade om smärtlindring, jag talade om att jag ville prova lustgas och ev ha epidural eftersom jag haft ont så länge. Vi tog det sedan lugnt en stund och tog in lite frukost. Åt typ en sked yoghurt och en klunk saft. Började sedan från ingenstans må sjukt illa, började hulka som bara den 😝 förmodligen för att bebbens huvud nu nått spinaetaggarna och då är det vanligt att må illa. Fick dock inte upp något utan fick ligga och hulka en stund. Sen kom bm studenten in och satte en nål på mig för att förbereda inför epiduralen. 

Vid ca 10.00 kände jag att jag ville prova lustgas för att få något som kan lindra värkarna. Jag fick hjälp av usk Pia att lära mig hur lustgasen fungerade. Tyckte det var lite svårt i början då man var tvungen att andas in så hårt för att gasen skulle komma och när man har sjukt ont under en värk känns det jobbigt att ta en hårt djupt andetag. Efter ett tag fick jag iallafall kläm på det lite mer, det var iallafall något att hålla i som en livboj bland värkarna. 

Vid 13.00 kom en läkare och satte epiduralen, äntligen! Fick vänta en ganska bra stund från det att vi sa till. Tiden mellan 10.00 och 12.30 hade jag täta och starka värkar, det var den värsta tiden under hela förlossningen. Kunde inte ens prata med någon under denna tid utan blundade och andades typ konstant i lustgasen. Anton har berättat efteråt att denna tid var det värsta för honom också för att han fick se mig i sådana smärtor och inte kunna göra något åt det. 

När epiduralen sattes vid 12.30 blev jag plötsligt som en människa igen. Nu kunde jag äntligen prata igen och interagera med människorna runt om 😜 sån sjuk lättnad var det att slippa smärtorna och bara kunna titta på ctg avläsaren hur mina värkar kom och gick utan att jag kände ett skvatt. Jag kunde dricka och till och med få i mig lite lunch, lasagne. I samband med epiduralen satte dem ett värkstimulerande dropp. 

Fick sedan in en pilatesboll att sitta och stutsa på för att "få ner" bebben mer. Satt på den ett tag, var ganska skönt att få sitta en stund istället för att ligga ner. Nu började jag känna av att krystvärkar kom smygandes. En sjuk känsla var det att känna dessa värkar, det kändes verkligen som man behövde sköta magen och man kunde inte göra något för att stoppa det. Hela magen bara drog ihop sig och man kunde inte annat än krysta. Ringde på klockan och talade om detta. Det kom in en annan bm än den som hade ansvar för mig eftersom hon var hos någon annan. Hon undersökte mig för att se hur öppen jag var nu. Såg nästan på henne att hon fick ett förvånat ansiktsuttryck när hon kände efter. Hon sa att vad hon kunde känna var jag helt öppen, dock ville hon att någon mer skulle känna efter för att säkerställa det helt. Min barnmorska plus student kom in och kände efter båda två och det stämde, jag var helt öppen. Hade alltså öppnat mig från 4cm till 10cm på ca 1 timme, förmodligen tack vare epiduralen som gjorde att jag slappnade av. Nu så fick jag ligga och ha krystvärkar på rummet utan personal tills jag kände att det inte gick att hålla emot mer. 

Jag började använda lustgasen igen och den fungerade mycket bättre nu. Kände mig dock mer dåsig och lite borta än "lustfylld" och glad av den. Tillslut kände jag att det började trycka nedåt väldigt mycket så vi ringde på klockan. Dem kollade efter och tog sedan på sig förkläden. Det var dags att få ut bebben! Äntligen 😜 

Det var forfarande en liten bit kvar för huvudet att komma enda ner. Fick börja att ligga på sidan med ena benet upp i gynställning och dem coatchade mig hur jag skulle krysta. Provade även att stå på knä i sängen framlutad över ryggstödet för att med hjälp av tyngdlagen få ner huvudet mer. Tillsist fick jag lägga mig i vanlig gynställning igen med benen upp. Fick säga till varje gång det kom krystvärkar så dem kunde säga hur länge jag skulle trycka på och när jag skulle ta ett nytt andetag. 

Vid detta tillfälle hade det kommit in en student av något slag på rummet som bara stod och tittade och även en till barnmorska som hjälpte till och tryckte på min mage med hela sin tyngd, var inte så bekvämt om man säger så 😝 All  personal och Anton hejjade på mig under krystvärkarna och det kändes så skönt att ha dem då dem talade om precis hur jag skulle hålla andan och inte. Sen sa dem plötsligt:

- Om du tittar ner nu ser du huvudet! 

Det var så sjukt för där nere såg jag ett huvud med hår som var halvvägs ute. Det gav mig sån energi och jag fick det verkligen bekräftat att nu är det fasiken inte långt kvar! Vid nästa krystvärk tog jag i allt vad jag hade och huvudet kom ut, tog ett nytt andetag och då kom resten av kroppen ut klockan 14.40. Lättnaden var total och jag hörde att hon började skrika lite direkt. Dem torkade av henne snabbt och Anton sa att det blev en liten tjej. Känslan när dem la upp henne på min mage är tamesjutton helt obeskrivlig. Det var sån lycka och samtidig lättnad att det var klart och att hon mådde bra. Jag såg direkt att hon såg ut som Anton. Anton som stod brevid var jätteglad och jag tror han till och med fällde en liten tår. Världens finaste prinsessa hade kommit till oss 💖

Nu när hon fick ligga på mitt bröst tog vi igen oss ett tag medan personalen fortsatte jobba på där nere. Moderkakan kom ut lätt, kändes inget jämfört med vad som hade kommit ut innan 😜 Anton fick sen klippa navelsträngen. Sen kommer det in en läkare med två kandidater och kikar in mig där nere för att se vad som skulle sys, lagom trevligt var med massa människor som kollar in mig där nere. Dock var jag så glad så jag orkade helt enkelt inte bry mig. Barnmorskan började sy, blev stygn på två ställen. Det var lite obehagligt att bli sydd då jag redan innan var sjukt öm. 

Efter det städade dem undan, jag fick hjälp att få på mig härligt snygga (men ack så sköna) nättrosor med världens största binda i. Jag fick hjälp att lägga Lisa tillrätta för att amma för första gången, och hon förstod direkt hur hon skulle göra. Sjukt hur det funkar egentligen.