FörlossningsberÀttelse
Kategori: AllmÀnt
Eftersom jag fick sÄdana kraftiga pinvÀrkar/vÀrkar redan pÄ söndagen den 18:e blev latensfasen rÀtt lÄngdragen. Hade ju dessa vÀrkar var 10:e min och det gjorde att jag varken kunde sova natten till söndag eller natten till mÄndagen. Tyckte det kÀndes sjukt jobbigt eftersom jag visste att jag skulle vara helt slut nÀr förlossningen skulle dra igÄng pÄ riktigt. Under dessa verkar lÄg jag mest i sÀngen eller satt i soffan. NÀr dem kom sÄ klockade jag dem och anvÀnde min TENS apparat. NÀr jag kÀnde att en vÀrk var pÄ g kunde jag inte ens prata utan försökte verkligen andas lugnt, trots att det kÀndes svÄrt.
MÄndagen kom och Anton stannade hemma frÄn jobbet eftersom jag hade sÄ ont och jag kÀnde att det nÀrsomhelst skulle kunna bli tÀtare vÀrkar, redan hÀr var jag helt slut efter natten dÄ jag inte kunnat sova nÄgot. PÄ morgonen runt 06.00 ringde jag och rÄdfrÄgade en bm pÄ förlossningen, hon tyckte jag skulle vara hemma tills jag inte stod ut mer och fortsÀtta ta alvedon kontinuerligt. Under dagen sÄ orkade jag med en dusch och fick i mig lite mat. Vid 17.00 pÄ eftermiddagen kom vÀrkarna lite tÀtare, ca var 6-7:e min sÄ dÄ ringde jag till förlossningen igen. Eftersom jag inte sovit pÄ tvÄ nÀtter sÄ tyckte hon vi skulle komma in pÄ kvÀllen för en undersökning, starkare smÀrtlindring och sömntablett att ta med hem. SÄ, vi Äkte ivÀg till förlossningen (utan packning) vid 19.00 tiden för att kolla lÀget. Dem kollade med ctg och vÀrkarna kom ca var 7:e min. Hon undersökte Àven hur mycket jag var öppen vilket var 4cm. Barnmorskan sa att det Àr i valet och kvalet om jag ska stanna eller försöka vara hemma lite till pga de glesa vÀrkarna, trots att jag öppnat mig en del. Vi bestÀmde att Äka hem och prova med citodon och sömntablett, och om inte det skulle hjÀlpa skulle vi Äka tillbaka och bli inlagda.
Vi Ă„kte och köpte pizza sen, fick i mig nĂ„gra tuggor mellan vĂ€rkarna. Tog citodonen och la mig i sĂ€ngen för att försöka vila. VĂ€rkarna kĂ€ndes precis som förut sĂ„ citodonen hjĂ€lpte inte ett dugg. Vid halv ett pĂ„ natten hade jag sĂ„ ont att jag inte ens orkade ringa sjĂ€lv till förlossningen för att förvarna att vi skulle komma, sĂ„ Anton ringde och vi kunde komma direkt. Nu tog vi med oss all packning för nu tĂ€nkte vi inte Ă„ka hem nĂ„got mer đ
VÀl pÄ förlossningen blev vi tilldelade ett rum, rum 4 om jag inte minns fel. De kopplade upp mig pÄ ctg, fortfarande vad vÀrkarna rÀtt glesa men intensiva. Vi kom överens om mer smÀrtlindring och sömntablett för att kunna vara lite utvilad inför sjÀlva utdrivningsskedet. Fick dÄ en bricanylspruta i rumpan, morfintablett och en sömntablett. Dessa lÀkemedel gjorde att jag kunde sova nÄgra timmar och typ endast vakna till varje halvtimme av vÀrkar. Drömde mycket konstigt under natten vilket jag tror berodde pÄ sömntabletten. Var helt dÄsig. Anton fick snÀllt sova i en fotölj bredvid mig den natten.
Vid 08.00 kom dagpersonalen in, det var en barnmorska och en barnmorskestudent. Dem undersökte mig och jag var öppen 4cm och livmoderhalsen var utplĂ„nad. Vi bestĂ€mde att de skulle ta hĂ„l pĂ„ fosterhinnan för att öka vĂ€rkarna och dĂ„ Ă€ven kunna sĂ€tta en elektrod pĂ„ bebbens huvud för att lĂ€ttare lĂ€sa av hjĂ€rtljuden. Vid denna tid hade all min extra smĂ€rtlindring jag fĂ„tt gĂ„tt ur och jag hade mycket ont igen. Vi pratade om smĂ€rtlindring, jag talade om att jag ville prova lustgas och ev ha epidural eftersom jag haft ont sĂ„ lĂ€nge. Vi tog det sedan lugnt en stund och tog in lite frukost. Ă
t typ en sked yoghurt och en klunk saft. Började sedan frĂ„n ingenstans mĂ„ sjukt illa, började hulka som bara den đ förmodligen för att bebbens huvud nu nĂ„tt spinaetaggarna och dĂ„ Ă€r det vanligt att mĂ„ illa. Fick dock inte upp nĂ„got utan fick ligga och hulka en stund. Sen kom bm studenten in och satte en nĂ„l pĂ„ mig för att förbereda inför epiduralen.
Vid ca 10.00 kÀnde jag att jag ville prova lustgas för att fÄ nÄgot som kan lindra vÀrkarna. Jag fick hjÀlp av usk Pia att lÀra mig hur lustgasen fungerade. Tyckte det var lite svÄrt i början dÄ man var tvungen att andas in sÄ hÄrt för att gasen skulle komma och nÀr man har sjukt ont under en vÀrk kÀnns det jobbigt att ta en hÄrt djupt andetag. Efter ett tag fick jag iallafall klÀm pÄ det lite mer, det var iallafall nÄgot att hÄlla i som en livboj bland vÀrkarna.
Vid 13.00 kom en lÀkare och satte epiduralen, Àntligen! Fick vÀnta en ganska bra stund frÄn det att vi sa till. Tiden mellan 10.00 och 12.30 hade jag tÀta och starka vÀrkar, det var den vÀrsta tiden under hela förlossningen. Kunde inte ens prata med nÄgon under denna tid utan blundade och andades typ konstant i lustgasen. Anton har berÀttat efterÄt att denna tid var det vÀrsta för honom ocksÄ för att han fick se mig i sÄdana smÀrtor och inte kunna göra nÄgot Ät det.
NĂ€r epiduralen sattes vid 12.30 blev jag plötsligt som en mĂ€nniska igen. Nu kunde jag Ă€ntligen prata igen och interagera med mĂ€nniskorna runt om đ sĂ„n sjuk lĂ€ttnad var det att slippa smĂ€rtorna och bara kunna titta pĂ„ ctg avlĂ€saren hur mina vĂ€rkar kom och gick utan att jag kĂ€nde ett skvatt. Jag kunde dricka och till och med fĂ„ i mig lite lunch, lasagne. I samband med epiduralen satte dem ett vĂ€rkstimulerande dropp.
Epidural in my â€ïžFick sedan in en pilatesboll att sitta och stutsa pĂ„ för att "fĂ„ ner" bebben mer. Satt pĂ„ den ett tag, var ganska skönt att fĂ„ sitta en stund istĂ€llet för att ligga ner. Nu började jag kĂ€nna av att krystvĂ€rkar kom smygandes. En sjuk kĂ€nsla var det att kĂ€nna dessa vĂ€rkar, det kĂ€ndes verkligen som man behövde sköta magen och man kunde inte göra nĂ„got för att stoppa det. Hela magen bara drog ihop sig och man kunde inte annat Ă€n krysta. Ringde pĂ„ klockan och talade om detta. Det kom in en annan bm Ă€n den som hade ansvar för mig eftersom hon var hos nĂ„gon annan. Hon undersökte mig för att se hur öppen jag var nu. SĂ„g nĂ€stan pĂ„ henne att hon fick ett förvĂ„nat ansiktsuttryck nĂ€r hon kĂ€nde efter. Hon sa att vad hon kunde kĂ€nna var jag helt öppen, dock ville hon att nĂ„gon mer skulle kĂ€nna efter för att sĂ€kerstĂ€lla det helt. Min barnmorska plus student kom in och kĂ€nde efter bĂ„da tvĂ„ och det stĂ€mde, jag var helt öppen. Hade alltsĂ„ öppnat mig frĂ„n 4cm till 10cm pĂ„ ca 1 timme, förmodligen tack vare epiduralen som gjorde att jag slappnade av. Nu sĂ„ fick jag ligga och ha krystvĂ€rkar pĂ„ rummet utan personal tills jag kĂ€nde att det inte gick att hĂ„lla emot mer.
Jag började anvĂ€nda lustgasen igen och den fungerade mycket bĂ€ttre nu. KĂ€nde mig dock mer dĂ„sig och lite borta Ă€n "lustfylld" och glad av den. Tillslut kĂ€nde jag att det började trycka nedĂ„t vĂ€ldigt mycket sĂ„ vi ringde pĂ„ klockan. Dem kollade efter och tog sedan pĂ„ sig förklĂ€den. Det var dags att fĂ„ ut bebben! Ăntligen đ
Det var forfarande en liten bit kvar för huvudet att komma enda ner. Fick börja att ligga pÄ sidan med ena benet upp i gynstÀllning och dem coatchade mig hur jag skulle krysta. Provade Àven att stÄ pÄ knÀ i sÀngen framlutad över ryggstödet för att med hjÀlp av tyngdlagen fÄ ner huvudet mer. Tillsist fick jag lÀgga mig i vanlig gynstÀllning igen med benen upp. Fick sÀga till varje gÄng det kom krystvÀrkar sÄ dem kunde sÀga hur lÀnge jag skulle trycka pÄ och nÀr jag skulle ta ett nytt andetag.
Vid detta tillfĂ€lle hade det kommit in en student av nĂ„got slag pĂ„ rummet som bara stod och tittade och Ă€ven en till barnmorska som hjĂ€lpte till och tryckte pĂ„ min mage med hela sin tyngd, var inte sĂ„ bekvĂ€mt om man sĂ€ger sĂ„ đ All personal och Anton hejjade pĂ„ mig under krystvĂ€rkarna och det kĂ€ndes sĂ„ skönt att ha dem dĂ„ dem talade om precis hur jag skulle hĂ„lla andan och inte. Sen sa dem plötsligt:
- Om du tittar ner nu ser du huvudet!
Det var sĂ„ sjukt för dĂ€r nere sĂ„g jag ett huvud med hĂ„r som var halvvĂ€gs ute. Det gav mig sĂ„n energi och jag fick det verkligen bekrĂ€ftat att nu Ă€r det fasiken inte lĂ„ngt kvar! Vid nĂ€sta krystvĂ€rk tog jag i allt vad jag hade och huvudet kom ut, tog ett nytt andetag och dĂ„ kom resten av kroppen ut klockan 14.40. LĂ€ttnaden var total och jag hörde att hon började skrika lite direkt. Dem torkade av henne snabbt och Anton sa att det blev en liten tjej. KĂ€nslan nĂ€r dem la upp henne pĂ„ min mage Ă€r tamesjutton helt obeskrivlig. Det var sĂ„n lycka och samtidig lĂ€ttnad att det var klart och att hon mĂ„dde bra. Jag sĂ„g direkt att hon sĂ„g ut som Anton. Anton som stod brevid var jĂ€tteglad och jag tror han till och med fĂ€llde en liten tĂ„r. VĂ€rldens finaste prinsessa hade kommit till oss đ
Nu nĂ€r hon fick ligga pĂ„ mitt bröst tog vi igen oss ett tag medan personalen fortsatte jobba pĂ„ dĂ€r nere. Moderkakan kom ut lĂ€tt, kĂ€ndes inget jĂ€mfört med vad som hade kommit ut innan đ Anton fick sen klippa navelstrĂ€ngen. Sen kommer det in en lĂ€kare med tvĂ„ kandidater och kikar in mig dĂ€r nere för att se vad som skulle sys, lagom trevligt var med massa mĂ€nniskor som kollar in mig dĂ€r nere. Dock var jag sĂ„ glad sĂ„ jag orkade helt enkelt inte bry mig. Barnmorskan började sy, blev stygn pĂ„ tvĂ„ stĂ€llen. Det var lite obehagligt att bli sydd dĂ„ jag redan innan var sjukt öm.
Efter det stÀdade dem undan, jag fick hjÀlp att fÄ pÄ mig hÀrligt snygga (men ack sÄ sköna) nÀttrosor med vÀrldens största binda i. Jag fick hjÀlp att lÀgga Lisa tillrÀtta för att amma för första gÄngen, och hon förstod direkt hur hon skulle göra. Sjukt hur det funkar egentligen.
Vi fick sen vara ensamma vĂ„r nya lilla familj och ta igen oss nĂ„gra timmar innan vi senare fick ett rum pĂ„ bb. Vi fick in den berömda brickan med smörgĂ„sar. Smakade sĂ„ sjukt bra, förmodligen för att jag var dödshungrig. Lisa fick ligga hud mot hud hos sin far ocksĂ„ đ
Mina finaste â€ïž Anton var vĂ€rldens bĂ€sta stöd under förlossningen, det kĂ€ndes sĂ„ tryggt att ha honom hos mig.
SĂ„ hĂ€r i efterhand tycker jag förlossningen gick bra, det jobbigaste var helt klart att det blev sĂ„ lĂ„ng latensfas med smĂ€rtor. SjĂ€lva utdrivningsskedet gick ju ganska fort, och som man hört sĂ„ glömmer man verkligen bort smĂ€rtorna sĂ„ fort lilla pyret kommer upp pĂ„ magen đ
Vi var sedan pĂ„ bb i tre dagar. Det var skönt att bara fĂ„ vara vi tre dem dygnen och lĂ€ra kĂ€nna lilla Lisa. Nu efter lite mer Ă€n en vecka kan man inte tĂ€nka sig ett liv utan henne đ